• PDF

Utökad användning av inspelade förundersökningsförhör som bevis – en granskning av möjligheterna med rätten till motförhör som avgörande faktor

1.3.2023, Maisteritutkielma

Inom processrätten har utveckling på senare tid skett, bland annat genom Finlands anslutning till EMRK och genomförande av EMRD:s praxis. Genom detta har begreppet rätt till en rättvis rättegång etablerats, som också innefattar de traditionella processprinciperna om muntlighet, omedelbarhet och kontradiktion. Ny teknik och förändrade behov ökar dock frågeställningen kring om dessa huvudregler borde modifieras. I avhandlingen granskas därför om det är möjligt att utöka användningen av bild- och ljudupptagna (inspelade) förhör från förundersökningen som bevis i rättegång i Finland. Fokus ligger på den del av kontradiktionen som ger svaranden rätt att förhöra vittnen (rätten till motförhör) och särskilt EMRK 6.3d art. och EMRD:s tolkningspraxis.

Den huvudsakliga regleringen som styr användning av inspelade förhör som bevis finns i Finland i RB 17:24.2 och 17:24.3. Huvudregeln här och genom EMRK 6.3d art. är att motförhör ska ha möjliggjorts för att kunna använda sådana som bevis, och man har särskilt fokuserat på situationer med sexualbrott eller unga målsägande, alternativt att goda grunder för användning föreligger. I Sverige trädde vid årsskiftet 2021/2022 ny reglering i kraft som möjliggör utökad användning av inspelade tidiga förhör som bevis. I en rättsjämförelse med den finländska regleringen framstår den som öppnare och mindre specificerad som undantag. Krav på motförhör finns, men har inte en lika stark roll. Jämförelsen är särskilt intressant då grunderna till bevisregleringen i de båda länderna är likartade samt att bägge binds av EMRK, även om vissa olikheter också finns och kan ge ledning.

Många fördelar konstateras finnas med inspelade förhör, och man kan t.ex. peka på förhörspersonernas minnesbilder under tidiga förhör, skydd för förhörspersonen samt möjligheten att granska uppgifterna i efterhand. Samtidigt är problematiken på området i jämförelse med fysiska förhör i rättegången en mycket problematisk straffprocessrättslig frågeställning sett till motförhörets roll. Det är t.ex. inte någon självklarhet att misstanke delgetts någon tidigt i förundersökningen så att motförhör där kan möjliggöras.

EMRD har genom sin praxis konstaterat att motförhöret på vissa villkor inte längre är ett absolut krav, utan fokus ligger på att rättegången som helhet är rättvis och att svaranden i övrigt kan anses ha haft möjlighet till försvar. I bedömningen kring detta granskas om det finns goda grunder för användningen, vilken vikt ett bevis har och om bristerna i svarandens rättigheter kompenserats. Med avseende på detta kunde ett utvidgat förfarande utan absolut krav på motförhör tillåtas också i Finland om bedömningskriterierna beaktas, även om huvudregeln om fysiska förhör och motförhör fortfarande behöver kvarstå. I vilka fall utvidgning särskilt är skäligt utreds med en genomgång av de kriterier som EMRD ställt ut.

Asiasanat