Förordning om bringande i kraft av europeiska konventionen om utlämning för brott 5.8.1971/640 (FördrS 32/1971)

På föredragning av ministers för utrikesärendena stadgas:

1 §

Sedan republikens president den 12 februari 1971 beslutat, att Finland ansluter sig till den i Paris den 13 december 1957 ingångna europeiska konventionen angående utlämning för brott och Finlands anslutningsinstrument den 12 maj 1971 deponerats, stadgas, att sagda konvention träder i kraft för Finlands del den 10 augusti 1971 såsom datum överenskommits, likväl med beaktande av de förbehåll som nämnes i 2 § och i 3 § nämnd förklaring.

2 § (FördrS 28/2002)

I samband med anslutningen har Finland gjort följande reservationer:

Artikel 1

Finland förbehåller sig rätten att vid bifall till framställning om utlämning för brott föreskriva, att den utlämnade ej får åtalas för det i frågavarande brottet vid domstol, som endast för tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att döma i mål av sådan beskaffenhet. Framställningen om utlämning kan avslås, då utlämning anhålles för verkställighet av dom given av sådan domstol.

Finland förbehåller sig även att avslå framställning om utlämning, om utlämning på grund av den avsedda personens ålder, hälsotillstånd eller övriga personliga förhållanden eller på grund av särskilda omständigheter av humanitära skäl vore oskälig.

Artikel 3 punkt 3

Finland förbehåller sig rätten att anse i artikel 3 punkt 3 nämnd gärning, som ägt rum i öppen strid, såsom politisk brott.

Artikel 4

Innefattar gärning, som är att anse såsom militärt brott, jämväl brott, för vilket utlämning eljest är tillåten, förbehåller sig Finland rätten att föreskriva, a...