• PDF

Att stifta rätt. Faderskapslagens 67 § i belysning av grundläggande och mänskliga rättigheter

15.4.2019, Maisteritutkielma

Avhandlingen undersöker om faderskapslagens (11/2015) 67 § uppfyller de krav som Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis uppställer på utomäktenskapliga barns jämlika rätt till arvsställning i sin biologiska fars släktgren, särskilt såsom den framträder i de centrala avgörandena Marckx mot Belgien, Mazurek mot Frankrike, Brauer mot Tyskland, Fabris mot Frankrike, Mitzinger mot Tyskland samt Wolter och Sarfert mot Tyskland. Samtidigt betraktas lagrummet som en yttring av de grundläggande och mänskliga rättigheternas relevans på familje- och kvarlåtenskapsrättens område. Metoden är rättsdogmatisk och begagnar Juha Karhus begrepp situationskänslighet, med vilket avses en särskild juridisk teknik som utgår från det enskilda fallets individuella särdrag och sammanhang för att gestalta de tillämpliga normerna. Arbetets disposition framskrider från gestaltning av sammanhanget till konkret tolkningsrekommendation.

I avsnitt 2 presenteras rättshistorisk bakgrund till arvsrätt samt det relevanta inhemska och internationella normmaterialet. Faderskapstalan är en betonat personlig rätt som framhäver respekt för barnets och faderns vilja. Legal arvsrätt har av historiska skäl varit nära anknuten biologiskt släktskap, som tidigare styrktes med social tillhörighet i form av äktenskapet. Femårsfataljen i införandelagens (701/1975) 7 § 2 mom. stiftades för att förmildra de retroaktiva konsekvenserna av positiv faderskapstalan i lagen om faderskap (700/1975). Avsikten var att reglera arvsrätten, men samtidigt inskränktes barnets rätt att känna till sitt ursprung. Innehållet i de för avhandlingsämnet relevanta grundläggande rättigheterna GL 6 §, 10 §, 15 § och 21 § influeras av innehållet i motsvarande konventionsrättigheter, artiklarna 8, 14, P1-1 och P12-1. Tillämpningen av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i faderskapsfrågor föranleder en avvägning mellan faderskapets personrättsliga och förmögenhetsrättsliga sida. Beredningen av FadL 67 § producerade en debatt om vad rättssäkerhet utkräver av utomäktenskapliga barn retroaktiva rätt att väcka faderskapstalan och synliggjorde polariserade förhållningssätt till de grundläggande och mänskliga rättigheternas tillämpning på ett familjeförmögenhetsrättsligt problem. Slutresultatet blev en komplicerad norm som åtskiljer faderskapet och arvsrätten.

Avsnitt 3 redogör för inhemsk rättspraxis. Trolovningsbarnstalan under femårsfataljens gång tydde tidigt på fataljens jämlikhetsproblem och påminner om dagens FadL 67 §-problematik. De inhemska avgörandena påverkades så småningom av europeisk rättspraxis, i synnerhet då Finland 6.7.2010 prickades för den orubbliga tillämpningen av femårsfataljen. Tillämpningen i HD 2003:107 var uttalat legalistisk, medan den i HD 2012:11 visade en utveckling mot att harmonisera de grundläggande rättigheterna och konventionsrätten. Den sistnämnda domens minoritetsutlåtanden hade dock en avsevärd inverkan på faderskapslagens 67 § dikotoma inställning till familjerätten. I HD 2014:13 och HD 2014:14 utvecklade högsta domstolen din avvägning i angående femårsfataljen. Fallet Åbo HovR 2017:4 indikerar att FadL 67 § inte är tillämplig på arvstalan som anhängiggjorts innan faderskapslagens (11/2015) ikraftträdande.

Avsnitt 4 redogör för Europadomstolens praxis. Allmänna konventionsrättsliga tolkningsprinciper presenteras. Europadomstolens rättspraxis gällande barnets rätt att känna till sitt redovisas. Därefter framställs praxis gällande det utomäktenskapliga barnets jämlika rätt till arvsställning. Proportionalitetstestet leder till tolkningen att berättigade förväntningar som baserar sig på diskriminerande lagstiftning inte skyddas mot krav på jämlik behandling. Konventionen värnar dock även om egendomsskydd och rättssäkerhet, vilket i framtiden kan leda till utvecklingen av nya tolkningar. Rättspraxis kring skälig gottgörelse för arvsförluster varierar, men i allmänhet kan den kränkta klaganden inte förvänta sig ekonomiskt betydande ersättning. Ministerkommitténs övervakning av domars verkställighet utsträcker sig inte till föregivna kränkningar, eftersom EMRD-domar inte har en erga omnes-verkan. En betraktelse av förutsägbarhets- och rättssäkerhetsbegreppen visar att dessa inte är synonyma, utan att rättssäkerhet även innebär ett krav på (etisk) godtagbarhet. Situationskänslig juridik understöder rättssäkerheten, eftersom den möjliggör en individuell och kontextuell gestaltning innan fallets juridiska analys. De grundläggande och mänskliga rättigheternas påstådda oförutsebarhet föranleds delvis av dess oklara rättskällehierarkiska ställning. Därför bör dessa tolkas situationskänsligt i sitt juridiska sammanhang utan att på förhand schematiskt fastställa deras normhierarkiska ställning. I belysning av Europadomstolens praxis beror faderskapslagens 67 § på dess tillämpning vid domstol. Lagrummet föreslås tolkas så att som ”av kärande oberoende särskilt vägande skäl” beaktas Europadomstolens avgörande Wolter och Sarfert mot Tyskland i synnerhet. Eftersom Europadomstolen utvecklat en praxis enligt vilken på diskriminerande lagstiftning baserade berättigade förväntningar inte skyddas, bör huvudregeln i FadL 67 § inte tillämpas om inte andra ”mycket vägande skäl” föreligger. Det är dock riskabelt för domstolen att spekulera vilka skäl som uppfyller måttet. Harmonisering mellan grundläggande och konventionsrättigheter befrämjar däremot rättssäkerheten.

Asiasanat