Denna förordning tillämpas på bekämpning av rabies hos djur.

En tillsynsmyndighet ska vid en undersökning som avses i 20 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar utreda om djuret har symtom som tyder på rabies eller bitmärken samt om det enligt de uppgifter som myndigheten har fått finns orsak att misstänka att djuret har rabies. Den aktör som är ansvarig för djuret ska informeras om att rabies kan smitta från djur till människa.

Om det djur som misstänks ha insjuknat har dött eller om det avlivas eller slaktas, ska djurets huvud och en del av halskotpelaren tas som prover för analys med avseende på rabies.

Kadavret av en vild räv, mårdhund, varg, grävling eller något annat vilt däggdjur som har betett sig avvikande ska om möjligt tas som prov för analys med avseende på rabies.

Regionförvaltningsverket ska vid en utredning som avses i 22 § i lagen om djursjukdomar försöka få reda på om det djur som misstänks ha insjuknat i rabies har utsatt andra djur eller människor för eventuell smitta, om de utsatta djuren har vaccinerats mot rabies och när de har vaccinerats.

Om formell misstanke om djursjukdom riktas mot ett djur med symtom som tyder på rabies ska ett beslut som avses i 23 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar fatta...