Syftet med denna lag är att förebygga ekonomiska svårigheter för hyreshussamfund genom att lånetiden för statliga bostadslån förlängs och räntan sänks.

Denna lag tillämpas på sådana bostadslån med fasta villkor som beviljats den 1 mars 1982 och därefter med stöd av lagen om bostadsproduktion (247/1966) för byggande, ombyggnad eller förvärv av hyreshus eller hyresbostäder och vars villkor inte har ändrats med stöd av lagen om ändring av lånevillkoren för hyreshuslån (1186/1990) så att de är annuitetslån.

Med bostadslån med fasta villkor avses ett lån vars amorteringsplan bygger på en fast lånetid och en fast ränta.

Lånetiden förlängs på basis av en anmälan från låntagaren så att storleken på amorteringarna från ingången av det 21 låneåret bestäms enligt följande tabell:

Låneår	Amorteringsprocent (på det ursprungliga kapitalet)
21	4,5
22	4,5
23	5,0
24	5,0
25	5,0
26	5,0
27	5,5
28	5,5
29	6,5
30	6,5
31	7,0
32	7,0
33	7,5
34	7,5

Löper det 21–27 låneåret redan för ett lån när dess lånetid skall förlängas, förlängs lånetiden på motsvarande sätt genom att amorteringsprocenten för den resterande lånetiden halveras från och med den förfallodag som infaller efter det att anmälan om ändring av lånevillkoren har godkänts.

Räntan på ett lån sänks i samband med godkännande av en förlängning av lånetiden, om de totala kapitalutgifterna för hyreshuset till följd av det stora ursprungliga lånekapitalet är betydande. Nivån på de totala kapitalutgifterna bedöms på basis av låneobjektets anskaffningsv...