Har arbetstagare, sedan han fyllt tjugo år, varit anställd hos samma arbetsgivare eller tjänat i samma rörelse eller företag minst tjugo år och under denna tid förlorat sin arbetsförmåga i sådan utsträckning, att han icke kan försörja sig genom arbete, och kan han icke erhålla sin utkomst av egna medel eller genom makens eller barns omvårdnad, är han berättigad att emot arbete efter förmåga till sin död åtnjuta underhåll av sin arbetsgivare eller, där så skäligt prövas, av dennes arvingar eller av ägaren av rörelsen eller företaget. Dylik rätt tillkommer dock icke arbetstagare, vars första arbetsförhållande begynt, sedan lagen om pension för arbetstagare (395/61) den 1 juli 1962 trätt i kraft eller för vars vidkommande i sagda lag avsett pensionsfall inträffat, sedan 10 år förflutit från nämnda tidpunkt. (8.7.1961/399)

Ombyte av ägare eller innehavare av rörelse eller företag föranleder icke ändring i nu sagda rätt.

Sådan rätt till underhåll, varom i denna paragraf stadgas, tillkommer likväl icke arbetstagare, därest han avsiktligt ådragit sig förlust av arbetsförmåga eller tillskyndat den genom brottslig verksamhet, lättsinnigt leverne eller annat grovt vvållande.