Denna lag avser sådana för den allmänna samfärdseln upplåtna vägar, som hållas genom det allmännas försorg på sätt nedan stadgas. Dessa vägar äro allmänna vägar.

Allmän väg kan vara motorväg eller motortrafikled, om vilka närmare stadgas genom förordning, eller annan allenast för samfärdsel av visst slag avsedd körväg eller gångstig eller ock väg, som begagnas endast vintertid (särskild vinterväg). Om dessa gälla i tillämpliga delar stadgandena i denna lag. (22.1.1971/44)

Angående gatuhållning gäller vad därom är särskilt stadgat.

Allmänna vägar äro landsvägar eller bygdevägar.

Till en väg hör körbana och övriga trafikbanor, såsom gång- och cykelbana, samt de områden, anläggningar och anordningar som varaktigt behövs för deras bestånd och användning, såsom vägren, slänt, vägbank, dike, mitt-, skilje- och gränsremsa, mötes-, vänd- och hållplats, mindre upplags- eller parkeringsområde som omedelbart ansluter sig till vägen, liksom även belysningsanordningar och trafikljus, skyddsvärn, trumma, bro, bullerhinder, viltstängsel, färja med färjläge och färjled, brygga och reservlandningsplats som förklarats ansluten till vägen, samt vägmärke. Till en väg hör likaså ett område som behövs för tull- och passkontroll av vägtrafik över riksgränsen. (15.5.1998/342)

Till en väg hänförs såsom dess biområden följande områden och platser, då de är varaktigt behövliga: