• PDF

ILO och stridsåtgärder

JFT 2/2008 s. 197–207
1.5.2008
Asiantuntija-artikkeli

Inom ILO har man haft förståelse – i motsats till vad som varit fallet inom Europarådets sociala kommitté – för att rätten till att vidta stridsåtgärder kunnat vara ett fackföreningsmonopol. Man har därför i allmänhet utgått från att fackföreningar eller arbetstagare måste garanteras strejkrätten, men om fackföreningar har en dylik rätt behöver den inte ges åt arbetstagare som grupp. Detta i sin tur har gjort att förbud mot så kallade "vilda strejker" inte anses strida mot föreningsrätten inom ILO:s praxis. Inom ILO har man dock nöjt sig med att dels allmänt definiera vilka åtgärder som skyddas som stridsåtgärder, dels sedan bedöma åtgärdens verkningar. Man utgår från att det står fritt för strejksubjektet att definiera åtgärdens omfattning, syfte mm. inom denna allmänna ram. I stället har man valt att definiera de typfall av begränsningar som är legitima och som medlemsstaterna kan ta till i olika syften.

Asiasanat
• Arbetsrätt - Föreningsfrihet - Internationella arbetsorganisationen - Lockout - Stridsåtgärd